DET RYSKA SVEABORG
Sveaborgs garnison
På 1800-talet var Sveaborg en levande stad utanför Helsingfors. Antalet invånare var länge större i fästningen än i Helsingfors. Förutom soldater bodde det även civilbefolkning och fångar i fästningen. Det fanns handelshus på Sveaborg, och sällskapslivet var livligt med baler och kortspelskvällar som ordnades i tät följd. Den ryska gemenskapen på Sveaborg levde skilt från Helsingfors. Å ena sidan band sällskapslivet och handelsförbindelserna Sveaborg till staden, och från fastlandet köptes det allt från livsmedel till ved till fästningen.
Fästningen var ett stängt militär- och garnisonsområde, men dess rykte som resmål ökade på 1800-talet. Fästningen nämndes till exempel som en av Helsingfors viktigaste sevärdheter i Baedekerguiden 1914. Enligt guiden hörde kyrkan och Ehrensvärds gravmonument till fästningens huvudsevärdheter som man kunde se om man betalade en avgift till vaktsoldaten. För ett besök på fästningen krävdes ett tillstånd som ansöktes i förväg samt goda relationer. Sjötrafiken fungerade smidigt redan under den ryska tiden, eftersom Sveaborg utgjorde en av de privata ångbåtsleder som trafikerades på Helsingfors vattendrag. Vintertid tog man sig till fästningen längs isvägen.
Gruppbild av officerare. Bild: MV
Fantastiska Sveaborg!
Den ryska journalisten Faddei Bulgarin besökte Sveaborg 1840. I sina memoarer (Faddei Bulgarin: Sotilaan Sydän, SKS 1996) beskriver han Nordens Gibraltar, där ”hela klippor har förstärkts med enorma bergsblock som har klyvts loss med människohjärnans briljanta medel och staplats till murar med människans talang och tålamod”. Bulgarin bekantade sig med befästningsanläggningar och labyrinter och han fick se de nyaste innovationerna, såsom sötvattenbehållare, till vilken regnvatten filtrerades genom ett sandlager.
Enligt Bulgarin hade fästningen utvecklats under den ryska perioden. Han beskriver Sveaborgs kanoner, murar, soldater, långa kasernrader och fängelser. Bland dessa såg han även annat: ”Överallt, där det finns ledigt utrymme i fästningen mellan hus och värn, har man byggt små parker, naturligtvis på fyllnadsmassor. De levandegör den gråa granitens nedstämdhet. – – – Den ärade N.I. Nybäcks bostad ligger på en helt fantastisk plats! Det är ett litet trähus vid havsstranden. Under fönstren, på några stegs avstånd, finns en liten köksträdgård på klippan, mot vilken vågorna slår. När det är storm flyger vattnet säkert ända upp till husets fönster. Från fönstren mot havet och öarna öppnar sig en vy som saknar motstycke.”
Vintertid underlättade isvägen trafiken till fästningen. På bilden en omnibussläde som väntar på passagerare till Sveaborg 1914. Bild: Helsingfors stadsmuseum
Försvunnet och synligt ryskt Sveaborg
På dagens Sveaborg går det fortfarande att känna av stämningen från den ryska garnisonen. En del av den ryska periodens byggnader har försvunnit – genom antingen rivning, brand eller förstörelse. Endast namnet Kasinoparken påminner om det ryska officerskasinot som fanns här. Den ortodoxa kyrkans lökkupoler är borta. Å andra sidan är dock Garnisonskvarterets kaserner och Strandkasernen oförändrade och även köpmanskvarteret i trä är kvar.
Soldater som deltog i 100-årsjubileet av Sveaborgs erövring i april 1908. Soldaterna är iklädda i ryska uniformer från tiden för finska kriget. Bild: MV.
Webbutställningen Det ryska
Sveaborg är en del av programmet
för Finlands 100-årsjubileum.