DET RYSKA SVEABORG
Invånare på Sveaborg
Det ryska Sveaborg var ett mångkulturellt miniatyrsamhälle. De ryska soldater som bosatte sig på Sveaborg härstammade från hela Ryssland, inte enbart från områden nära den finska gränsen. I den ryska armén hade alla rätt att utöva sin religion, och även i fästningen Sveaborg levde olika religiösa grupper i en fredlig samexistens.
Merparten av den ryska armén var grekisk-katolska eller ortodoxa. Kosacker och romersk-katolska soldater bildade en liten minoritet, på samma sätt som islamiska tatarer. Militärtjänsten för judar blev möjlig efter 1827 under Nikolaj I:s styre, varefter judar även var i militärtjänsten i den ryska arméns truppförband som placerades i Finland. Antalet judiska soldater var dock betydligt lägre än antalet islamiska soldater. Baltiska officerare och den baltiska armén var huvudsakligen evangelisk-lutherska, på samma sätt som de finländare som tjänstgjorde i den ryska armén.
Fältgudstjänst på Sveaborg. Bild: MV
Inställningen till de olika religiösa gruppernas representanter i den ryska armén var positiv. Under 1800-talet stiftades det dock nya bestämmelser som begränsade framför allt de judiska och i vissa fall de romersk-katolska soldaternas framsteg i deras militära karriär. Militärtjänsten i den ryska armén kunde ta till och med 25 år, och efter denna stannade många soldater kvar i Finland.
Antalet soldater, deras familjemedlemmar och andra civila som hörde till Helige Alexander Nevskijs församling på Sveaborg varierade från år till år: Antalet män under 1812–1915 beroende på tidpunkten var 1 383–5 694, antalet kvinnor 22–590 och antalet barn som mest 142. Antalet kvinnor var i genomsnitt 10–12 procent av antalet män som bodde på Sveaborg. Som jämförelse bör nämnas att det 1870 bodde 32 000 personer i Helsingfors, varav 3 800 var ryssar.
Antalet soldater var relativt stort under första världskriget, då det fanns cirka 25 000–30 000 sjömän i fartygen nära Helsingfors. På Sveaborg, i Helsingfors och dess närområden fanns det dessutom cirka 15 000 soldater vid den tiden.
Gruppbild av barn på Sveaborg. Bild: MV
Äktenskap och familjeliv
I och med armén flyttade det även civilbefolkning in i fästningen: familjer och tjänstefolk. Även den ryska köpmansbefolkningen ökade. Bland dem flyttade även Nikolaj Petrovitsh Sinebrychoff till Sveaborg. Nikolaj Sinebrychoff hörde till släkten Sinebrychoff som senare verkade under lång tid i Finland. Han grundade 1819 ett bryggeri och blev till slut en av de förmögnaste männen i Helsingfors.
Officerare, underofficerare, soldater och matroser kunde föra ett normalt familjeliv i fästningen. Många av dem flyttade till Sveaborg med sina familjer eller bildade familj där. Eftersom det fanns relativt få ryska kvinnor i Finland, gifte sig soldaterna ofta med finländska kvinnor. Under autonomin fanns det cirka 660 grekisk-katolska brudar enligt kyrkoböckerna. Antalet lutherska brudar var en tredjedel fler, vilket betyder att antalet blandäktenskap var stort. Lutherska mäns barn döptes i allmänhet grekisk-katolska efter mamman.
Under 1812–1918 föddes det cirka 6 500 barn på Sveaborg, vilket betyder att det bodde många familjer i fästningen. Födelsetalet var stort under första halvan av 1800-talet. En orsak till att födelsetalet minskade var att Nikolaj I bestämde att närmare 500 matrosfamiljer skulle flytta från Sveaborg 1854. Orsaken till detta var de nya trupper som skickades till Sveaborg på grund av Krimkriget och som behövde inkvartering. Ett tiotal år senare blev det dags för en förflyttning av cirka 400 underofficerare och annan bemanning av lägre rang och deras familjer från fästningsöarna till fastlandet. Även epidemier, tuberkulos och andra lung- och febersjukdomar skördade offer bland Sveaborgs invånare. Till exempel 1831 drabbade en koleraepidemi Helsingfors via Sveaborg.
General Bobrikovs besök på Sveaborg. Bild: MV
Text: Jyrki Paaskoski
(Läs mer om livet i fästningen )
Webbutställningen Det ryska
Sveaborg är en del av programmet
för Finlands 100-årsjubileum.