DET RYSKA SVEABORG
Livet i fästningen
Fästningen Sveaborg var skyddad med tjocka murar och vallar och den var en trygg boplats i jämförelse med många andra ryska fästningar. I skyddet av fästningens murar hotades Sveaborgs invånare av sjukdomar. Förutom kaserner och militärbyggnader inrymde fästningen även privata hus, där officerare och ingenjörsförvaltningens tjänstemän bodde. Sin egen helhet bildade köpmannakvarteret på Stora Östersvartön. Bostadshusen var inte särskilt väl utrustade. Vid skiftet av 1900-talet hade endast några av officerarnas hus vattenledningar och avlopp och elektriskt belysning saknades. Hård disciplin var ett krav på fästningsgemenskapens ordning och frid.
Religion och traditioner
Livet för dem som bodde på fästningen Sveaborg styrdes av militärlivets rutiner och arbetsuppgifter. Den religion som varje invånare utövade, seder och traditioner såväl vardagar som vilo- och helgdagar påverkade invånarnas vardag. För kristna var vilodagen söndag, för judar lördag och för islamister fredag. De ortodoxa, lutherska och romersk-katolska helgdagarna inföll inte på samma dagar, eftersom ryssarna på Sveaborg levde efter den gamla julianska kalendern som resten av Ryssland. Skillnaden till den gregorianska kalendern var tolv dagar på 1800-talet.
Bild: MV
Bild: MV
Officerarens och soldatens dag
Under autonomin fanns det långa tidsperioder, då armén inte behövdes på fronten, utan tiden gick i olika uppdrag som hörde till soldatlivet. Dagen började klockan sex på morgonen när hornblåsaren väckte invånarna med en ekande signal. Officerare och tjänstemän skyndade sig till sina uppdrag och soldaterna organiserade sig i grupper. En del av soldaterna gick till skjutbanan och övningsfältet, en del till laboratorie-, artilleri- och infanterikompanierna eller till förrådet för att ta hand om uppgifter som sträckte sig fram till kvällen.
Kvällarna var lediga och man kunde koppla av. Officerare satt på kvällarna på officersklubben och spelade schack eller biljard. En klunk brännvin smakade också vid sidan om teet. När soldaterna var lediga vistades de i soldaternas testuga. En del av soldaternas rekreation bestod även av alkohol som serverades på fästningsöarnas krogar. Även krogarna i Helsingfors stad blev bekanta. Bråk och slagsmål mellan invånarna och de ryska soldaterna kunde inte undvikas.
Prästerna i Alexander Nevskijs kyrka uppmärksammade att soldaterna knappt kunde skriva sitt eget namn, för att inte tala om deras läskunnighet. Därför gavs soldaterna möjlighet till skolutbildning, och frivilliga studier uppskattades. Framför allt sommartid fanns det mycket tid för sportintressen.
Soldaterna hade sina egna små marknader, där de sålde och bytte småsaker. På fästningen fanns dessutom ett flertal butiker som ryska marketentare, som följt med armén, hade grundat. Vintertid promenerade man längs isen till Helsingfors för att handla. Från och med 1860 fanns det en reguljär båtförbindelse mellan Sveaborg och Helsingfors.
Det var vanligt att placeringen av de ryska truppförbanden byttes med några års intervall mellan fästningarna. Soldaterna med lägre grad umgicks oftast med dem i det egna truppförbandet som hade samma religion.
Fästningens bofasta invånare, lotsar och fiskare med sina familjer bildade en fast gemenskap som förstärktes av släktbanden.
Text: Maija-Liisa Tuomi
Webbutställningen Det ryska
Sveaborg är en del av programmet
för Finlands 100-årsjubileum.