DET RYSKA SVEABORG
Officerskasern
Det ryska kasernområdet var ett miniatyrsamhälle, där alla sociala klasser var representerade . De högsta officerarnas bostäder var belägna på de hierarkiskt mest värdefulla platserna. På Sveaborg var Stora borggården på Vargön en sådan plats. Bostäderna var trånga och överofficerares liv påminde ofta om manskapets liv, men familjerna till officerare med hög grad levde relativt bekvämt.
Blåhuset byggdes på Stora borggården 1881–1882 som bostadshus för överofficerare på den plats där bastion Ekeblad som ruinerades under Krimkriget hade stått tidigare. Huset ritades av chefen för fästningen Sveaborgs ingenjörsförvaltning, Pjotr Petrovitsh Benard, som även ritat Alexandersteatern i Helsingfors. Till hjälp vid ritningsarbetet användes modellritningar för Nikolajakademins kasernbyggnader, som man hade börjat utarbeta efter Krimkriget. Namnet Blåhuset förklaras med att huset först målades ljusblått och senare mörkare blått. I dag är huset gult.
Samkök med fina skal
De ryska officerarna var traditionellt infödd överklass, även om officerskarriären under 1800-talet hade blivit mer medelklassig och förlorat sin glans. Officerare som vant sig vid överklassliv på kasernområdena fick nöja sig med ett mer anspråkslöst boende på Sveaborg. Endast de allra högsta officerarna hade egna lägenheter. Överofficerarna fick i allmänhet dela köket med flera officersfamiljer, som i Blåhuset.
Avlopp och rinnande vatten saknades i bostäderna. Vatten transporterades till baljor i trapphuset, och varmt vatten fick man genom att koka vatten i en gryta. Behoven uträttades på utedass, på natten användes potta. I Blåhuset installerades varmvattenelement samt vatten- och avloppsledningar först 1990.
Överofficerarnas bostadshus från 1800-talet hade annorlunda fasader än de övriga kasernbyggnaderna. I dessa föredrog man förenklad nyrenässans och putsade ytor, på samma sätt som i de hus där den välbärgade medelklassen bodde.
Framför allt officerare med hög grad och ingenjörsförvaltningens tjänstemän hade tagit med sig sina familjer till Sveaborg. Fritiden tillbringades med behagligt sällskapsliv och fester, medan soldatbetjänterna utförde de tyngsta arbetena och pigorna tog hand om hushållsarbeten. Officers- och köpmansfruar deltog i välgörenhetsarbete och hjälpte bland annat fattiga barn genom Sveaborgs avdelning av Rysslands välgörenhetsförening. Unga kvinnor av högre stånd ägnade sig åt privata studier med språk- och pianolektioner, promenader, bjudningar och baler. Deltagande i hushållsarbeten var i det närmaste en spännande omväxling.
Officerskasern. Bild: SLHK
Vasakasernen blev klar 1853. Bild: SLHK
Text: Netta Böök och Maija-Liisa Tuomi
Webbutställningen Det ryska
Sveaborg är en del av programmet
för Finlands 100-årsjubileum.