Paraderna var höjdpunkter i livet på fästningen. Övningsfälten var ofta kasernområdenas hierarkiska centrum, kring vilka garnisonens viktigaste byggnader brukade grupperas.  Övningsfältet på Stora Östersvartön avviker dock från denna allmänna modell för 1800-talet.

Öppet övningsfält

Exerceringsövningarna på ett öppet fält spelade en viktig roll i den ryska soldatutbildningen på 1800-talet. Soldaterna förbereddes enligt anvisningarna snarare för parader än för ett krig i terrängen. På fältet övade man bland annat gevärsgrepp, vändningar, bajonettstrid, paradmarsch, siktning och skjutning.

På den ryska huvudingenjörsförvaltningens typritningar från 1870-talet brukade paradfältet placeras i mitten av kasernen. I dessa planer fungerade torget som kasernområdets fasad och uttryckte den militära hierarkin. Officerarnas ställning markerades genom att gruppera kommendörs-, stabs- och högvaktsbyggnaderna på den ena sidan av torget och övriga socialt värdefulla byggnader på dess sidor. Ekonomibyggnaderna och soldaternas kaserner fick stå bakom de mest centrala byggnaderna. I de senare planerna placerades övningsfälten informellt vid kasernernas randområden, och terrängen samt kraven på arméns verksamhet styrde placeringen av byggnaderna. Sveaborgs övningsfält byggdes på den plats där det under den svenska tiden fanns matmagasin och små träbyggnader. I många avseenden följer Sveaborgs övningsfält inte typplanerna. Det är inte någon perfekt fyrkant som avgränsas av byggnader i ett strikt rutmönster, utan snarare ett icke formbundet område anpassat till terrängen som omges löst av hierarkiskt viktiga byggnader.