Efter Krimkriget gjorde den ryska armén förbättringar i kasernernas hygien, eftersom soldaterna till följd av bristfällig hygien hade insjuknat i lung- och tarmsjukdomar under kriget. Dödligheten bland soldaterna var dramatiskt hög framför allt på fästningar, som Sveaborg, och man strävade efter att förnya principerna för kasernbyggandet.

 

Den bristfälliga hygienen orsakade epidemier

 

Under Krimkriget drabbades de ryska truppförband som hade placerats på Sveaborg av stor dödlighet på grund av epidemier. Enligt Sveaborgs ortodoxa militärförsamlings längd över döda dog uteslutande 1855 upp till 564 män i epidemier på fästningen. De vanligaste dödliga sjukdomarna var kolera, lunginfektioner, tyfus och dysenteri. Dessa tydde på olika bakteriella luftvägs- och tarminfektioner, som orsakades av kasernernas bristfälliga ventilation, smutsighet, fuktighet och den obefintliga hygienen på toaletterna.

 

I detta hänseende var Sveaborg inte någon exceptionell fästning, utan kännbara manskapsförluster på grund av epidemier på kejsardömets fästningar hörde till vardagen. Till exempel 1885 dog närmare 1 100 soldater av epidemier enbart i de truppförband som placerats i Åbo.

 

Kasernernas typritningar

 

Även i Ryssland vaknade man till den motbjudande smutsigheten av kasernerna, bristen på avlopp och ventilation från och med 1860-talet, då krigsminister Dmitri Miljutin inledde en omfattande förnyelse av armén och flottan. På ingenjörsgeneral Eduar Totlebens initiativ utarbetade huvudingenjörsförvaltningen från och med 1864 typritningar för kaserner, sjukhus, bastur och toaletter. Av dessa sammanställdes 1873 ett regelverk för kasernbyggande som inkluderades i Rysslands krigsförfattningssamling. Där fastställdes noggrant bland annat höjden på manskapets sovsalar och arrangemangen kring avfallshantering, liksom placeringen av toaletter, brunnar, bastur, matsalar och kaserner i förhållande till varandra.  I kasernbyggandets historia på Sveaborg på 1800-talet syns förnyelserna tydligt bland annat i Strandkasernen, som byggdes 1868–1870, och i de reparationer som genomfördes i den senare.

 

När kunskapen om epidemiernas mekanismer ökade utvecklades även kraven på kasernernas ventilation och hygien. På 1880-talet tillsattes en särskild kasernbyggkommission, som underställdes det ryska krigsrådet. I deras typritningar beaktades de senaste medicinvetenskapliga resultaten.  Till följd av dessa förbättringar minskade den höga dödligheten och sjukfrekvensen bland soldaterna avsevärt i fredstid. Av denna anledning innehåller ritningsmaterialet om Sveaborg gott om fundament-, konstruktions- och profilritningar på kaserner, brunnar, bastur och toaletter.