Sveaborgs tid som en rysk bas (1808–1918) kan delas upp i två huvudperioder: tiden före Krimkriget som utkämpades på 1850-talet och tiden därefter. Efter det finska krigets slut rådde det flera decenniers fred runt Finska viken ända fram till Krimkriget. Vid den tiden ansågs Sveaborg kunna försvara sig och utvecklades i första hand som en garnison.

 

Ryssarna tar över Sveaborg

 

Fästningen Sveaborg kapitulerade utan strider för ryssarna i maj 1808 som en del av händelserna under det finska kriget. Med fästningen gick ett stort antal fartyg och beväpning över till ryssarna. Ryssarna inventerade befästningsanläggningarna, krigshamnen och artilleriet och konstaterade att de var tidsenliga och mycket användbara. Snart efter kapitulationen besöktes fästningen av tsaren. Fästningen togs i bruk och det bestämdes att den skulle få behålla sitt namn Sveaborg.

 

Under den svenska tiden hade Sveaborg byggts redan i flera decennier, men i förhållande till de ursprungliga, rätt så stora planerna var arbetet fortfarande oavslutat. Till en början fortsatte ryssarna att bygga Sveaborg enligt planerna under den svenska tiden, men enligt beslut under 1810-talet avstod man från att bygga fästningar på fastlandet. Även byggplanerna för Sveaborgs huvudöar uppdaterades.

 

Den ryska arméns byggverksamhet i Helsingfors under 1820–1830-talen pågick runt Estnäs. På stadssidan byggdes Gardeskasernen och Havskasernen på Skatudden för arméns behov. I fästningen Sveaborg byggdes relativt lite under första halvan av 1800-talet. Det rådde fred och fästningen ansågs vara nog som den var. Rustning av Sveaborg fick mindre uppmärksamhet framför allt efter att den nya Bomarsunds fästning började hade börjat byggas på Åland på 1830-talet.

 

Sveaborgs garnison

 

Före mitten av 1850-talet byggdes det flera byggnader för garnisonens behov i Sveaborg, såsom kaserner samt sjukhus-, köks- och servicebyggnader. Från 1830-talet till mitten av 1840-talet färdigställdes bland annat Sjöförvaltningens sjukhus och Garnisonskvarterets kaserner. Under den första halvan av 1850-talet färdigställdes nya sjukhusbyggnader och den så kallade Vasa kasernen. Fästningens majestätiska garnisonskyrka, Alexander Nevskijs katedral, invigdes 1854.

 

När Krimkriget spred sig till Östersjön 1854 mobiliserades Sveaborgs garnison, och det behövdes snabba åtgärder för att rusta upp fästningen för strid. Krigshändelserna innebar en ny vändpunkt i fästningens historia.