Efter slutet av det finska kriget (1808–1809) hamnade Finland under det ryska kejsardömets styre. Under kriget blev fästningen Sveaborg för första gången under sin historia en skådeplats för riktiga krigshändelser. Kriget baserade på det fredsavtal som Napoleon, som utropade sig till Frankrikes kejsare, och den ryska kejsaren Alexander I slöt i Tilsit 1807. Enligt fredsavtalet lovade Alexander I att övertala Sverige och Danmark till ett handelsembargo mot England. Efter kriget hamnade hela finska området under ryskt styre.

 

Sveaborgs belägring och kapitulation

 

Ryssland bestämde sig för att anfalla på vintern, eftersom Sverige och England då inte klarade av att svara på attacken. Det ryska anfallet, som började i februari 1808, framskred snabbt, och i början av mars erövrade Ryssland Helsingfors. Fästningen Sveaborg belägrades av ryssarna.

 

Ryssarna inledde bombningen av fästningen Sveaborg den 19 mars. Det psykologiska trycket var mer aktivt än själva krigshandlingarna. Fästningen överöstes med överdriven information om belägrarnas överlägsenhet, ryssarnas vänlighet prisades och fästningen övertalades samtidigt att kapitulera.

 

Den 22 mars erövrade ryssarna Åbo, och samma dag träffade Sveaborgs kommendör C. O. Cronstedt ryska officerare som släpptes in för förhandlingar på fästningen Sveaborg med förbundna ögon. Ryssarna lämnade en lägesbeskrivning, där försvaret av Sveaborg påvisades vara onödigt, eftersom Frankrike och Danmark var nära att erövra Skåne. Nästa dag förhandlade svenskarna och ryssarna på ön Lonnan utanför Sveaborg. Cronstedt med sina närmaste män avslog det kapitulationserbjudandet som ryssarna hade gett.

 

Bombningarna av Sveaborg började på nytt den 28 mars och pågick i fem dagar. Tilltron till kampens meningsfullhet hade minskat, och förhandlingsförsöken ledde inte till något samförstånd. Till slut kom Cronstedt till den slutsatsen att Sveaborgs krutförråd inte räckte till för att försvara fästningen. Den 6 april gick han med på villkoren, enligt vilka Sveaborg skulle kapitulera, ifall det inte kom fem linjeskepp till fästningens hjälp före den 3 maj. Någon hjälp kom aldrig och Sveaborg hamnade under ryskt styre.

 

Även om Cronstedt gjorde felbedömningar och lät propagandan rubba fästningens försvarare, hade han rätt om Sveaborgs möjligheter och sannolikt skonade människoliv med sitt kapitulationsbeslut. I samtidas ögon var Cronstedt dock en landsförrädare, som kostnadsfritt övergav ”Nordens Gibraltar”.

 

Sveaborgs betydelse för Ryssland

 

Redan i april 1808 förklarade kejsaren Alexander för främmande makter att Finland från och med detta datum permanent hörde till Ryssland. Efter Sveaborgs kapitulation ordnades en stor segerparad i S:t Petersburg. Detta underströk fästningens betydelse: det oövervinnerliga Nordens Gibraltar var nu under ryskt styre. Kejsaren Alexander besökte Sveaborg två gånger 1809, vilket var ett bevis på vilken betydelse sjöfästningen hade för sitt nya moderland. Sveaborg hade en klar uppgift: den skulle hindra landstigningsförsök från söder och fungera som bas för flottan. Även en del av Östersjöflottan förflyttades till Sveaborg. Det bör noteras att Sveaborg just var ett militärt mål och inte hörde till Storfurstendömet Finland. Sveaborg hade en viktig uppgift när det gällde försvaret av S:t Petersburg.

 

Den första riksdagen under ryskt styre hölls i Borgå 1809.  När stånden hade svurit sin trohet till kejsaren blev Finland ett autonomt storfurstendöme, som garanterades konstitution och ståndens rättigheter som var ett arv efter den svenska tiden. År 1812 blev Helsingfors Finlands nya huvudstad, vilket Sveaborg kan anses ha bidragit till.

Läs mer om Fästningen under den ryska tiden