Vid planeringen av sjukhusbyggnaderna följde ryssarna de hygieniska principerna. Sjukhusen på Sveaborg byggdes skilda från det övriga kasernområdet, på Lilla Östersvartön, som fick namnet Sjukhusön, Ostrov Gospitalnyi. Sjukdomarna var en del av fästningens vardag, och till exempel den fruktade koleran förekom på Sveaborg flera gånger under 1800-talet. En allvarlig koleraepidemi förekom i anslutning till Krimkriget. På Sjukhusön fanns även ett bårhus. Sjukhusbyggnaderna på Lilla Östersvartön inrymmer i dag Sjökrigsskolan.

 

Hygienprincipen vid byggandet

 

I Ryssland ansågs byggnadernas grundplan med en mittgång ha dålig ventilation och därför vara ohygienisk. På sjukhusen föredrogs sidogångar, eftersom man på detta sätt skapade mycket naturligt ljus och många ventilationsfönster i gången. Dessa var viktiga även i patientrummen. En bred sidogång var dessutom lämplig som promenadstråk för patienter.

 

Hygien var även målsättningen när avdelningarna för smittsamma sjukdomar placerades skilda från andra utrymmen. Personer som led av tyfus, klåda och könssjukdomar inhystes i separata salar. Köken och toaletterna placerades som separata grupper så att deras ”smutsiga luft” inte kunde komma in i de andra rummen. Toaletterna byggdes bakom sjukhusen som en T-formad flygel och utrustades med luftrör som snabbt skulle leda ut luften. Avloppsvatten leddes på tidsenligt sätt längs en ränna ut i havet.

 

Sjukhusbyggnaderna på Lilla Östersvartön

 

Under den svenska tiden var behovet av ett sjukhus skriande, men den stora byggnad som hade planerats på Västersvartön byggdes aldrig. De sjuka vårdades i tält- och baracksjukhus. Ryssarna ändrade användningssyftet för Hantverkarkasernens artillerigård på Lilla Östersvartön till ett sjökrigssjukhus. I anslutning till sjukhuset fanns även en ortodox kyrka. Två nya sjukhusbyggnader restes på ön, varav den ena var på arméns och den andra på flottans ansvar. Den långa och ståtliga sjukhusbyggnaden, vars arkitekt sägs vara Carl Ludvig Engel, byggdes under 1828–1831 av köpmännen Sinebrychoff, Ushakoff och Kiseleff. Enligt tidsenliga militärkaserner representerade den till sin arkitektur en oputsad och sparsamt dekorerad tegelstil. Byggarbeten för det andra sjukhuset med 200 platser startade 1849 och pågick i tre år. Grundplanen för denna sjukhusbyggnad var likadan som för det sjukhus i empirestil som Engel planerat och som färdigställts ett tjugotal år tidigare. Byggnaderna slogs samman med hjälp av länkar och gångar. Efter Krimkriget strävade man efter att göra de nya byggnaderna bombsäkra.

 

Patienterna på sjukhusen

 

Den ryska byggnadsprincipen framhävde hygien och ekonomi. Patienterna vårdades dock inte enligt de senaste metoderna. Det har sagts att sjukhusens budget betalades efter antalet patienter i dem, inte efter hur bra vård de fick. Patienterna på sjukhusen grupperades efter kön och grad. Sjukhusen hade lokaler för konvalescenter, två salar för kvinnliga patienter och en så kallad sal för patienter med lägre grader. Byggnaderna inrymde även manskapssalar, operations- och anatomisalar samt köksutrymmen. Epidemierna spred sig lätt i manskapsutrymmen, men först under första världskriget fick sjukhusön en ny avdelning för epidemier.