Sveaborgsrevolten var förknippad med det omfattande missnöjde som uppstod i Ryssland mot regeringsmakten och kejsaren. Bitterheten växte när Ryssland förlorade kriget mot Japan 1904–1905. Freden efter kriget upplevdes som särskilt förnedrande. Det allmänna missnöje som hade spridit sig bland armén uttryckte sig som strejker och protester. En del av Sveaborgs ryska armé gjorde revolt i slutet av juli 1906.

 

Sveaborgsrevolten bryter ut

 

I Finland var stödet för den revolutionära verksamheten störst på Sveaborg. Dålig mat, minskade löner och förnedringsfall ledde till krav på bättre förhållanden. Det fanns planer på en revolt bland soldaterna, som skulle ha börjat samtidigt på fästningarna Sveaborg och Kronstadt och utvidgat sig till ett uppror bland arbetarna i hela Ryssland.

 

På Sveaborg förvärrades situationen i slutet av juli 1906. Sveaborgs kommendant fick höra om revoltplanerna och bestämde att omgivningen av Sveaborg skulle mineras för att förhindra att rebellerna kunde komma till fästningen. De som skulle sköta mineringen vägrade och fängslades. Till revolten anslöt sig först tre kompanier från Sveaborgs fästningsartilleri. De försökte frige de fängslade minerarna och ta över Sveaborgs kommendants hus på Stora Östersvartön. De revolterande artilleristerna drog sig beväpnade via Sandhamn till Kungsholmen, där de hade bildat sitt högkvarter. Rebellernas ledare försökte vädja till artilleristerna att inte starta revolten utan besked om läget på Kronstadt, men utan resultat. Det totala antalet rebeller var cirka 2 000, men Sveaborgs och Sandhamns infanteri förblev trogna mot sina överordnade.

 

Bombningen börjar

 

Striderna började den sista dagen i juli. Rebellerna bombade kraftigt Kommendanthuset på Stora Östersvartön. Helsingforsborna följde händelserna från Skatuddens klippor. Det hördes kanonbultande, gevärsskott och gulsprutornas sprakande från fästningen hela dagen. Enligt rykten fanns det hundratals stupade och skadade. Den röda flaggan vajade på fästningen i stället för landets flagga. Kungsholmens krutkällare exploderade till följd av det skott som regeringsstyrkorna riktade mot den. Explosionen var så kraftig att helsingforsborna trodde att en bomb hade fällts i staden och människor föll av explosionens kraft.