DET RYSKA SVEABORG
Dockan
Sveaborgs docka var en viktig del av verksamheten i den fästning som hade byggts till stöd för flottan. I början av den ryska perioden blev dockan dock skadad, och dess bassänger var vattenfyllda under en stor del av 1800-talet. På dockområdet byggdes verksamheter som skulle betjäna fästningen, såsom ett ammunitionsgjuteri och -förråd. Under första världskriget började man modernisera dockan för att kunna underhålla och reparera nya fartygstyper på Sveaborg.
Dockan förfaller
Dockan byggdes ursprungligen som en bas för den svenska skärgårdsflottan på ett skyddat ställe på Vargöns norra strand. Dockan och omgivande försvarsvärnen var en central del av fästningen.
Snart efter att fästningen hade gått i rysk ägo exploderade den ena av de stora krutkällarna på Vargön. Dockan skadades i detta sammanhang och dockbassängerna fylldes med vatten. På 1830-1850-talen var dockan ibland i funktionsdugligt skick, ibland oanvändbar. Bombningarna i augusti 1855 under Krimkriget förorsakade dockan så stora skador att man avstod från reparation av bassängerna och spärranordningarna. På detta sätt blev bassängerna vattenfyllda i flera decennier. Även befästningarna runt om dockan skadade vid bombningarna under 1855 och en del av dessa revs.
På dockområdet fanns det på 1800-talet bland annat verkstäder och förråd, och även nya byggnader restes på området. I närheten av bassängen byggdes ett ammunitionsgjuteri och ett ammunitionsförråd samt en bastu. På 1890-talet placerades ett epidemisjukhus i Bastion Taubes värn.
Renovering av dockan 1916. Bild: Estlands sjömuseum
Modernisering av dockan under första världskriget
Den ryska flottans storförlust mot Japan 1905 var startskottet för en förnyelse av sjöförsvaret. Även försvaret för Sveaborgs sjöfästning utvecklades. Under första världskriget började man reparera Sveaborgs docka och bygga om den till en docka för minfartyg. Behovet av torrdockor hade ökat, eftersom de nya fartygstyperna behövde regelbundet underhåll.
Reparations- och ombyggnadsarbetena på dockan startade 1916. Man avstod från den mest östliga eller den så kallade reparationsbassängen, som fylldes. I stället för den tidigare reparationsbassängen byggdes en ny verkstadsbyggnad i tegel, där även dockans nya pumprum placerades. I den stora så kallade galärbassängen avlägsnades muren som delade bassängen och bassängen gjordes djupare. Den nya port som kunde flottas på plats före tömning av bassängen importerades från S:t Petersburg. Med porten kunde man vid behov stänga vilken som helst av de två damluckorna beroende på om man ville tömma båda bassängerna eller endast den inre bassängen.
Dockbassängerna och portarna förnyades mot slutet av den ryska tiden. Bild: Viron merimuseo
Den moderniserade dockan fick namnet Amiral Essens docka. Renoveringsarbetena i bassängerna färdigställdes under 1917, och dockan var då i stort sett i funktionsdugligt skick. Ryssarna hann dock inte riktigt ta dockan i bruk, förrän Sveaborg övergick i det självständiga Finlands ägo i maj 1918.
Sveaborgs docka används fortfarande aktivt, och i området finns även en gästhamn. Bild: Suomen ilmakuva
360-graders panoramavy av dockan.
Text: Mikko Mälkki
Webbutställningen Det ryska
Sveaborg är en del av programmet
för Finlands 100-årsjubileum.