Tenaljen von Fersen, max. 200
Tenaljen von Fersen ligger i Sveaborgs inre bastionscirkel och hör till de mest värdefulla byggnaderna på ön. Dess välvda salar är bland de mest eleganta i fästningen. Festsalen har restaurerats i sädesmagasinet till fästningens bageri, som byggdes år 1775. Salen får sitt karakteristiska utseende av de höga tegelvalvens skrovliga och levande yta.
Festsalen har restaurerats i sädesmagasinet till fästningens bageri, som byggdes år 1775. Salens skrovliga och levande tegelvalv samt de stora fönstren skapar en speciell stämning i lokalen. I Tenaljen von Fersen kan man arrangera såväl fester och konserter som möten och konferenser. En middag med sittande dukning kan arrangeras för 200 personer.
I ett nötskal
- Av-utrustning: fast scen, trådbundna och trådlösa mikrofoner, skärm, in-dash-projektor, Bluetooth- och HDMI-anslutningar, speakerbås, två extra skärmar
- Utrustning: bord och stolar för 200 personer, hängande skenor, flygel mot extra kostnad. För mer information, se utrustningslistan.
- OBS! Salen ligger på andra våningen. En rullstolshiss finns tillgänglig, men användning och nycklar måste ordnas i förväg.
Det första byggskedet går tillbaka till början av 1750-talet, då man började bygga ett förråd för regnvatten på platsen för den nuvarande bageridelen. År 1759 inleddes byggnationen av ett pumphus för varvet i den sydvästra delen av galärbassängen. Fram till år 1761 hade två brunnar, som var förenade med dockbassängerna via en välvd gång, grävts i pumphuset.
Ett nytt skede i Tenaljen von Fersens historia inleddes år 1773, då man började förverkliga den generalplan som hade utarbetats under J. M. Sprengtportens ledning. Vattenförrådsprojektet lades ner, och i stället började man bygga ett bageri på området mellan vattenförrådet och dess pumphus. Bageribyggnaden stod klar år 1775.
I början av den ryska tiden användes byggnaden på samma sätt som förut, men på 1830-talet gjordes den ouppvärmda vindsvåningen om till kasernutrymmen. Bageriet användes fortsättningsvis i samma syfte som förut. Under bombningarna i Krimkriget skadades den översta våningen så allvarligt att den revs och lämnades kvar som en låg vind under det nya plåttaket. På 1880-talet fylldes pumpschakten med jord, och pumprummet asfalterades och inreddes till en manege för skjutövningar.
I början av den finska tiden fungerade byggnaden som fångkasern och därefter som bland annat laddningsverk och förråd för ubåtsflottans ackumulatorer och senare som Valmet Oy:s förråd och verkstad. År 1964 övergick byggnaden till Arkeologiska Kommissionen, nuvarande Museiverket. Under dess ledning revs många byggnadshistoriska skikt och den ursprungliga byggnadskonstruktionen togs fram. Efter dessa rivningsarbeten stod byggnaden oanvänd som en kall ”rivningsruin” fram till slutet av 1990-talet.
Under det första skedet av restaureringsarbetena år 1998 restaurerades det stora lagret till dess nuvarande användning. Salens ursprungliga tegelgolv var mycket söndervittrat och skulle inte ha tålt användning. Som skydd för golvet byggdes därför ett nytt trägolv, och under detta monterades all nödvändig teknisk utrustning. De vittrade valven rengjordes och lämnades orappade. På så sätt ändrades inte salens utseende märkbart.