Fästning och historia

Den svenska tiden

Sverige förlorade sin ställning som stormakt samt de mest betydelsefulla östliga fästningarna under första hälften av 1700-talet i krigen mot Ryssland. Det ansågs nödvändigt att förstärka försvaret av Finland. År 1747 fattades i riksdagen beslutet att bygga en centralfästning med flottbas i Helsingfors och en gränsfästning i Degerby framför Lovisa.

Följande år började fästningsarbetet i Helsingfors och på de närliggande Vargskärsholmarna, där dagens Sveaborg byggdes. År 1750 fick fästningen namnet Sveaborg, som på finska blev Viapori. Man började också snart bygga en torrdocka i fästningen för att tillverka krigsfartyg åt skärgårdsflottan.

Fallerade planer

Man blev tvungen att minska den omfattande fästningsplanen redan några år efter att byggarbetet inletts och resurserna koncentrerades på byggandet av sjöfästningen. Det aktiva byggandet av fästningen Sveaborg slutade drygt fyrtio år efter att arbetet hade inletts.

Fästningen blev aldrig helt färdig, även om arbetet enligt de preliminära planerna skulle vara färdigt inom fyra år. Pommerska kriget (1756–1763) avbröt byggandet av fästningen, men kriget sträckte sig inte till Sveaborg på 1700-talet. Sjöfästningen fungerade visserligen förtjänstfullt som flottbas i Gustav III:s krig (1788–1790), men verkliga strider utkämpades inte i området.

År 1808 belägrades Sveaborg av ryssarna under finska kriget. Efter en kort strid beslutade sig fästningens kommendant C. O. Cronstedt att kapitulera, men orsakerna till kapituleringen förblev ett mysterium. Den kapitulerade sjöfästningen besattes av ryssarna och en ny era började på Sveaborg.

Den ryska tiden

Fästningen Sveaborg kapitulerade till de ryska trupperna år 1808 och samtidigt började ett nytt skede i fästningens historia. Efter att svenskarna lämnat fästningen övergick Sveaborg med sina båtar och befästningsanläggningar till Ryska kejsardömet. Året därpå blev Finland ett autonomt storfurstendöme under Ryssland, men Sveaborg förblev administrativt ett ryskt militärobjekt.

Ryssarna uppskattade Sveaborgs fästning och gjorde upp stora planer för den. Fästningsområdet utvidgades till bland annat Sandhamn, Kungsholmen och Skanslandet. I fästningen byggdes kaserner för soldater och en ortodox garnisonskyrka som ritats av Konstantin Thon.

Sveaborg i dåligt skick och under bombningar

Fästningens militära betydelse minskade på 1800-talet. Underhåll och förnyande av befästningsanläggningarna försummades på grund av brist på pengar, och Sveaborg förföll.

Man började uppmärksamma fästningens skick först inför Krimkriget (1853–1856). Kriget började först mellan Ryssland och Turkiet men snart fick Ryssland mot sig även England och Frankrike. Västmakternas flottor bombarderade Sveaborg under två dagar i augusti 1855 och Sveaborg led svåra skador under bombardemanget.

Under senare hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet förbättrades värnen på Sveaborg. Sveaborgs betydelse avtog dock ytterligare, snart var den bara en fästning bland övriga ryska fästningar.

En del av Peter den stores sjöfästning

Sommaren 1906 uppstod på Sveaborg ett soldatuppror som del av revolutionsrörelsen i Ryssland. De upproriska soldaterna försökte besätta fästningen och lyckades också delvis med detta. Upproret kvästes dock fyra dagar senare.

Under första världskriget (1914–1918) fungerade Sveaborg som en del av den så kallade Peter den stores sjöfästning som hade till uppgift att skydda huvudstaden St. Petersburg.

I och med den ryska revolutionen och Finlands självständighet övergick Sveaborg till Finland år 1918 och fästningens finska namn ändrades till Suomenlinna (’Finlands borg’).

Den finska tiden

Under det ryska väldet hörde fästningen Sveaborg ej administrativt till storfurstendömet Finland. Efter att Finland blivit självständigt den 6 december 1917 stannade Sveaborg ännu ett tag hos den ryska armén, och administrationen gick över till finländarna först på våren 1918 under det finska inbördeskriget.

I slutet av kriget grundade de vita på Sveaborg ett krigsfångeläger för röda fångar. Som mest fanns det 8 000 krigsfångar i fästningen. I fånglägret avrättades röda fångar, och en del dog i sjukdomar i de dåliga förhållandena i fästningen. De sista fångarna lämnade lägret i mars 1919.

Nytt finskt namn för den finska fästningen: Suomenlinna

I maj 1918 ändrades fästningens finska namn enligt det självständiga Finland till Suomenlinna (’Finlands borg’), och fästningen anslöts till den finska staten. Olika enheter ur försvarsmakten placerades snart ut i fästningen, och Sveaborg blev en finsk garnison.

Så småningom inleddes restaureringsarbeten i liten skala och turism med öarna som mål kom i gång.

Under kriget

Efter att vinterkriget brutit ut 1939 fanns på Sveaborg bland annat luftvärns- och artilleritrupper. Fästningen fungerade också som bas för den finska ubåtsflottan.

Endast ett par truppförband fortsatte sin verksamhet på Sveaborg efter fortsättningskriget.

Mot civilförvaltning

I mitten av 1960-talet meddelade försvarsmakten att den skulle avstå från fästningen. När Sveaborgs kustartilleriregemente år 1972 flyttade fick Sveaborg en civilförvaltning. Av försvarsmaktens enheter stannade endast Sjökrigsskolan på Sveaborg och den verkar fortfarande på samma plats. Renoveringsarbetet på Sveaborg inleddes och man började renovera byggnader för boende.

Sveaborg togs upp på Unescos lista över världsarvsobjekt 1991. Under den finska tiden har fästningen utvecklats till ett av de populäraste resmålen i Finland. Därutöver är Sveaborg en av Helsingfors stadsdelar samt hem för cirka 800 invånare och en arbetsplats för cirka 400 personer.