Utvecklingen av militär teknik och särskilt av bomber påverkade byggandet av fästningen Sveaborg efter Krimkriget – byggnaderna skulle vara bombsäkra. Målsättningen var ett byggsätt som var effektivare och mer ekonomiskt än tidigare. Vid sidan av rödtegel, naturstenar och trä som användes under den svenska perioden gjorde cement, betong, järnkonstruktioner, plåt och asfalt sitt intåg.

Rymd, besparingar och bombsäkerhet

Så länge som det krävdes tegelvalv till stöd för mellanbjälklagen i tegelbyggnaderna gick byggandet av kaserner långsamt framåt och krävdes det mycket tegel. Med stålkonstruktioner gick byggandet snabbare. Mot slutet av 1800-talet gjorde en konstruktion intåg, där mellanbjälklaget byggdes ovanpå stålbalkar. Fönsteröppningarna kunde stöttas med stålarmerad betongbalk i stället för en valvbåge. Tack vare nya konstruktionslösningar kunde fönstren göras större och mellanbjälklagen tunnare. För att minska kostnaderna lämnades tegelfasaderna oputsade, som till exempel i nuvarande Krigsmuseets manegebyggnad. Byggnadens takstol stöttades med järn så att Manegen blev pelarlös så att krigsmanövrar kunde övas utan hinder i den öppna salen. Även i båthusen användes en ny typ av byggmetod. Byggandet framskred snabbt och till låga kostnader när trästammen täcktes med korrugerad plåt.